Den svenska sommaren erbjuder otroligt många underbara saker. Det är bad, sol, drinkar på uteserveringar, semester och långa, ljumma, kvällar.
Men. Man tvingas också lyssna på en specifik personlighetstyp kvällarna i ända, och det är GRILLMANNEN.
Grillmannen vill inget hellre vill än att skryta om just sin, enligt egen utsago helt unika, grillstation: kol eller gasol? Antal brännare? Kamado Sumo eller Weber? Har du inte ett förkläde av äkta läder? Va va va?
Svaret på alla ovanstående frågor är enkelt: Ingen bryr sig.
Grillen har länge varit den del av ”köket” som skötts av män. Och som med allt annat här i världen kan män inte göra något med måtta. Det köps läderförkläden av exotiska djurhudar, konstiga tänger, stekhällar, grillvantar och allt däremellan.
Eld – gammalt som gatan
För att inte tala om själva grillen, mittpunkten i grillmannens vintergata. Den ska helst vara så stor att den inte får plats i förrådet utan måste in i garaget över vintern och får gärna ha fler brännare än grannens grill. Exakt vad en brännare är och vad den gör överlåter jag till bättre vetande i kommentarsfältet till den här texten.
Men vad många grillmän glömmer är att det de spenderar tusentals och åter tusentals kronor på – många gånger motsvarar summan en bättre all inclusive-vecka på en solig ö för hela familjen – är något extremt grundläggande.
Elden upptäcktes av människoarten Homo Erectus, en nu utdöd art, för sisådär 1,5 miljoner år sedan.
Det är med andra ord ingen avancerad vetenskap grillmännen ägnar sig åt. Men kanske är det också det som är den brännande(!) punkten.
Medelklass eller jägare?
Grillen har blivit en viktig medelklassmarkör som visar att ”här har vi det jävligt bra” på precis samma sätt som en fin bil eller en dyr semester och kan således ses som ännu en skrytpryl.
Men. Kanske är grillen en sista rest av jägar- och samlarsamhället som vi män nu desperat måste klamra oss fast vid när vi inte länger behöver jaga djur eller samla pinnar för att hålla familjen mätt och varm. Och vips så har grillmannen uppstått.
Om så är fallet får man kanske ha viss förståelse för grillmannens förtjusning över att äntligen ha fått till den perfekta entrecoten eller över att ha hittat en sedan länge slutsåld grillvante.
Det räcker
Faktum kvarstår dock: Ingen – oavsett om man har en egen grill eller inte – vill, kan eller orkar lyssna på grillmannens ändlösa babbel om hur glöden EGENTLIGEN ska se ut innan man lägger på köttet eller att man VISST kan grilla precis alla ätbara livsmedel. Varför? För ingen bryr sig så mycket om vad man äter, helt enkelt.
Det är fullkomligt omöjligt att stå bredvid en grillman i shorts med fickor på sidorna och låtsas vara intresserad av syreflödet på en Weber i 25 minuter när allt man vill är att sitta till bords och äta sig mätt i lugn och ro.
Så oavsett hur viktig grillen är för dig som identifierar dig som grillman, vare sig det handlar om att skryta eller för att behålla illusionen av att du minsann är en jägare och samlare, så ber jag dig å allas vägnar: Snälla, håll käften
Vad tycker du om det här?
